Bokrecension: Innan skymning - del 2 ur Och mörkret föll, av Madelene Lundvall

 

 

 

Del 2: INNAN SKYMNING ur serien OCH MÖRKRET FÖLL, av Madelene Lundvall.
Påbörjad 22/2–22. Utläst 6/5–22.

Omslag: Helt okej, kanske lite för mörkt för min smak men absolut lockande och har mystik i sig.

Handling: större delen av handlingen är i skolmiljö och vi får följa med på karaktärernas utveckling, relationer och intriger – med djupet på Melindas känslor och reflektioner från det hon fått lära sig och uppleva under första delen. Denna del har mer av det sociala spelet och som sagt mer karaktärsutveckling än action – om än att det även händer ett och annat också.

Språket: mycket bättre än första delen, knappt något av det jag fastnade på tidigare, om än att det förekom på några få ställen, och att jag hade funderar kring andra saker. Men i helhet stor skillnad. Det är mer gestaltning i denna del också, det gillar jag.

Övrigt: Under första delen fick jag intrycket att Melinda kändes äldre än åldern hon ska vara. I den här andra delen kände jag att hon landade bättre i sin ålder, kanske för att det utspelade sig i skolmiljö men också i dialogerna och dylikt.

Jag förstår att det här behöver ske, att man får följa deras utveckling och allt som händer kring det på vägen. Men vad jag saknar Laerundel och Ekdalen. Hade önskat mer variation, för det var det som fick mig att gilla första delen så mycket. Jag har min aning dock att del tre kommer bjuda betydligt mer på den varan, och jag förstår också som sagt att den här biten behövdes. Och jag menar inte att del två var tråkig, den var lättsamt och intressant att läsa igenom. Det var mer att jag saknade vissa delar bara.

Det var någon enstaka sak jag inte hängde med på riktigt men inget som förstörde mitt intresse eller läsflöde. Jag tycker också det är konstigt att Melindas storebror David försvann så pass mycket i del två, och att det tog lång tid innan han ens trädde in. Särskilt med tanke på den storlek han fick under första delen fastän han inte var huvudkaraktären. Jag tycker det är konstigt att han inte är mer intresserad av Ekdalen. Hade jag besökt platsen på det sätt han gjorde så hade jag velat tillbaka dit så ofta jag kunde och visat betydligt mer intresse för den platsen i efterhand. Jag förstår att det är Melinda vi ska ha stört fokus på, men jag får inget avslut gällande David. Eller avslut och avslut – han kommer säkert vara delaktig i kommande delar, jag hade bara velat haft lite mer detaljer kring hans känslor, viljor och åsikter kring Ekdalen jämte livet på jorden. Och sedan saknar jag deras mammas reaktion på allt. Jag har inte ens förstått om hon fått sanningen berättat för sig eller om de ljög för henne, och som mamma borde man ju ändå ha en viss reaktion kring det här. Och igen, full förståelse att det är Melinda vi ska följa. Men jag hade önskat något mer från deras mamma, det hade räckt med några rader bara eller kortare dialog om det.

Alltså, jag älskar intrigen mellan Kastio och Ossian och hur Melinda står på- och upp för sig själv. Å jag var redan förälskad i Kastio i del 1, och under del 2 har jag blivit kär. Det har även min sambo fått höra, att han numer har konkurrens. Och jag vet inte riktigt varför, men jag gillar verkligen inte Ossian. Jag förstår inte vad Melinda ser i honom, över huvud taget. Han känns krävande, påträngande och allmänt bitter. Men jag älskar att författaren Madelene Lundvall får mig att känna dessa känslor, oavsett vad känslorna är, för det betyder att hon lyckats få de att komma till liv och göra intryck.

Jag gillar även vad som kan läsas ”mellan raderna”, osagda tankar, osagda och nämnda kommentarer från karaktärerna. Att man som läsare ser på när det bäddas upp för eventuella missförstånd de emellan längre fram.

Jag älskar namnet på vargen! Det är så laddat. Under läsningens gång har jag undrat vad vargen på omslaget har med handlingen att göra … och när det specifika namnet väl dök upp förstod jag direkt att det var han. Genialt – väldigt smart drag att lägga den som omslag och få en att fundera och sedan bli glad och spänd när det äntligen avslöjas och man bara vill fortsätta läsa för att få veta vad som händer.

Tycke om boken i helhet: jo, jag gillar den. Första delen är bättre, men denna håller mig fortfarande insatt och nyfiken på Melinda och hennes öde och får mig att vilja läsa nästa del.

Månrosor: 7 av 10

7 maj 2022

 

 

Denna sida ligger bland de 10 bästa i konstkategorin!

Yeeey - heja mig! Glad jag blir!! :D

- till listan

 

 

      Vill du hjälpa mig på vägen?

             - dela gärna sidan!

           Bookmark and Share        

                            &

         Skriv gärna några ord i

        min gästbok innan du går

           

                       Tack :)

 

 

MINA SENASTE BLOGGINLÄGG:

 

Anmäl er gärna till mitt nyhetsbrev! 

 

 

Det är alltid kul med länkvänner! Är du intresserad? Skicka ett meddelande så löser vi det! 

 

  • Mina länkvänner:  
  • Carola Strömstedt  - skrivblogg (följ hur det går med hennes triologi!)
  • Ann-Sofie - smyckesdesigner