Texter av olika slag samlade på ett ställe.

..................................................................................................................

 

....................................................................

CIRKELNS  HJÄRTA

 

Jag vänder min blick mot öst, nickar åt luft och ber den att skänka dig dess smekande tröst.

Jag vänder min blick mot syd och eld, ber den att bränna bort all smärta du känt.

Jag vänder min blick mot väst, där vatten regerar, jag ber den att hjälpa dig balansera.

Jag vänder min blick mot norr, nickar åt jord att skänka dig mod.

En sluten cirkel jag nu har och in i mitten jag mig tar. I sinnes, ro jag sätter mig i skräddarställning ner, händerna vilande längs mina ben. Huvudet för jag långsamt upp medan mina läppar ler. Slutna ögon jag hela tiden har, trots det, ser jag som om det vore dag. Jag kallar på ande, ett femte element, visar med mina känslor och minnen allt som en gång hänt. En beröring på min axel känner jag nu ihop med viskande ord om hopp, tro och om allt i vår framtid som kan tänkas stå på tur. Jag visste att ande hade lyssnat, att ande var där. Vi var enade i dess snurrande atmosfär.

En beröring lyfter mig oväntat upp via ett grepp om min midja. Nya starka ben jag nu har, med bestämda kliv ut ur cirkeln jag tar. Jag tackar elementen var för sig, skickar de tankar att nu kommer allt att bli okej.

Jag vet nu att elementen tar en på rätta spår, men att det är i ditt inre du styrkan når. Där samlas allt från förr och nu och håller alltid plats för din framtids rogivande lut - för det onda måste få blandas med det goda, balansen kan ej annars icke froda. I cirkeln lärde jag mig, att det är vi själva som bestämmer vad av det ödet ger, som vi vill och tänker se. Men det viktigaste av allt, var att oavsett vilka vägar man väljer att ta, kommer man alltid ha de närmaste kvar.

Jag pausar. Andas in. Andas ut. Min mamma, hon måste få ta del ut av det här. Jag vill berätta hur tacksam jag är. Bland annat, för att hon till världen mig tog (med lite hjälp från farsgubben må tro) och lärde mig att leva efter mina egna välbefinnande ord.

Jag måste berätta för mamma, att beröringen i cirkeln jag kände - var hennes händer. Att trots avståndet ibland är långt, behöver jag endast skänka en tanke blått och i spegeln jag sedan ser en bild av min mor. Vilken jämlikhet vi nått.

Jag kan inte låta bli att le. En avbild av min mor, det är ju just det som jag e.

Skrattande speglar jag mig själv en stund. Jag blundar, tar fingrarna mot min mun. Jag kysser dem mjukt, nuddar de sedan försiktigt mot spegeln. Samtidigt, känner jag hur luft kittlar min hud, eld som värmer upp min kropp och hur vatten hjälper till och håller mig balanserad. Jag känner hur jord lugnar ner mitt sinne och svalkar min själ. Vinden lyfter mitt hår. Jag känner gräs mellan tårna och … det känns, som om jag står i kall, blöt mossa. Framför mig glimtar en vy full av harmoniska vågor. Doften av eld når mig nu och sprakande glödsmulor leker förbi med vinden. Eufori.

Med handen kvar mot spegeln öppnar jag mina ögon. Jag viskar svagt; mamma … du är som elementen, du ger mig allt som de kan ge. Du är en del ut av min ande.

Jag älskar dig.

 

 

....................................................................

 

 

En påminnelse, till oss alla som det tuffa i livet sett.

 

Livet är inte alltid lätt

Man vet aldrig vad som kan gå snett

Viktigast är dock att ta vara på det man har

I och under livets alla dar

 

Alla frågor kan inte besvaras

Men minnen, ja dem bevaras

 

Att vara i nuet kan ibland vara det bästa skjulet

Att tillfälligt stänga ute dem känslor och måsten man egentligen inte vill stöta på

Men lärdom och styrka ut av allt detta man tillbaka får

Ett unikt tillfälle att se saker på ett annat sätt

Att ta reda på vad som för en, känns rätt

Vem vill man vara

Vad vill man med- och i livet göra

 

Att tillåta sig själv att sörja och beklaga är en självklarhet

Men inte om det sker i all evighet

Livet är på tok för kort

Räta på ryggen

Var stolt över dig själv

Att våga älska livet kan vara ens räddning, på så många sätt

 

För glöm aldrig; att just du kom till världen är bland det bästa som skett.

 

....................................................................

Hej mamma …

 

 

Jag älskar dig

Jag saknar dig

 

Jag önskar för din skull att du inte är rädd eller känner någon ångest eller smärta, att du vilar och känner en sorts frid. Jag hoppas att du orkar kämpa och komma tillbaka till oss. Men jag förstår om du behöver gå …  

 

Du förtjänar att få vila. Du kommer vara evigt saknad, älskad och aldrig glömd. I mitt hjärta har jag burit dig sedan du gav mig liv och det jag ska fortsätta att göra tills vi möts igen.

 

Jag vill inget annat än att se dig le, prata, skratta och gråta. Jag vill krama din hand, hela din kropp och pussa din kind. Samtidigt vill jag ge dig ett värdigt liv, ett liv där du kan få må bra. Jag förstår om det är i ett annat liv, att du nu behöver läka och få frid. Om så är fallet hoppas jag så att jag hinner till dig, ta din hand och smeka din kind. Det är för din skull jag vill vara där, att du inte ska känna dig ensam och känna dig älskad när sista färden bär.

------------------------------------------------------------------------

Jag skrev dessa ord när min redan svårt sjuka mamma drabbades av Covid19. Hon låg på intensiven, 41 dagar i respirator. En gång i veckan fick vi komma dit, hade samtal med läkare och övrigt team, och i skyddad klädsel fick vi vara vid hennes sida en timma eller två. Vi fick höra att de inte tänkte försätta om fler organ började svikta, att de inte tänkte utföra hjärt- och lungräddning om hjärtat slutade slå. Ingen trodde att hon skulle överleva, inte ens jag. Hon har lurat döden så många gånger förr – någon gång säger kroppen stopp. Och hon hann bli bättre flera gånger om denna tid men blev allt sämre för varje gång hon föll tillbaka. Jag skickade dit mina skyddsänglar, en vän skickade sina. Jag talade till henne hela tiden, även när jag inte var där. Mirakulöst blev hon till slut bättre och hon orkade kämpa sig tillbaka till livet igen, om än att hon blev sämre än innan –  men hon är vid liv, och det är det enda hon vill – att leva.

 

....................................................................

 

50 år av kärlek, 50 år av liv. Jag har fått äran att snart, spendera 28 av dina fantastiska år med dig - den bästa vän man kan tänka sig.  Du har gett mig trygghet och råd - lärt mig att följa livets röda tråd. Att våra siffror stiger behöver inte vara dåligt kära mor. Det står mer för lärdom ut av framtidens fria dom. Var vi än ska i livet lär vi och förstår, att tillsammans med våra kära är bland våra bästa år. Jag älskar dig, och det kommer jag alltid att göra. Jag önskar dig ett stort grattis på din 50 års dag, som bara är början på nästa fas i ditt liv – spendera den väl, medan jag tar efter ser och lär.

....................................................................

I snart 34 år som far till mig har du varit. Från blöjor till bollar, cuper och skor till vandring bland fjällen och i skog. Under min tid som bebis, barn och tonår från dina vingar jag tagit fart. En vind vars våg du hjälpt mig att surfa på under mina unga vuxna år. Balanserad kliver jag av, in på det riktiga vuxna livet mina första steg jag tar. Självständiga dagar blev till veckor som blev till månader och år. Men jag vet att du alltid varit och ännu är där, då vinden från dina vingars slag en faders kärlek till mig bär. Starkare och tydligare i mig själv tack vare det jag är.  

 

Och nu som vuxen med egna vingars tag skickar jag en dotters kärlek till sin far.

 

....................................................................