Magins språk

Det härstammar från Dalbien och språket är nog mer känt för er som det dalbianska språket. Vi magiker däremot kallar det för dabel, gammal dalbianska. Det dalbianska språket har utvecklats genom åren med dabel som grund. Vi använder fortfarande andra, men liknande ord och formuleringar som kan vara främmande för de som nu läser dalbianska i skolan. Men det finns kurser, även fast de är få, där du kan lära dig riktig gammal dabel som är ett mäktigt språk och bara lyssnar till blodets magi. Men dabel har inte alltid vart i ett med magin, utan det var inte förrän en viss liten flicka kom till liv.

Så långt bak i tiden som för över 5000 år sedan i en liten, liten by inom Dalbiens gränser föddes en flicka. Denna flicka var speciell, inte bara för att hon var magiker utan det var betydligt mer än så. Precis som med alla magiker har vi magin inom oss från födseln men får inte tillgång till den förrän vid 13 års ålder. Men magin drog sig hela tiden till flickan, den påverkades av hennes humör och lydde vartenda ord som kom ur hennes mun, trots att hon inte ens lärt sig gå. Föräldrarna som inte var magiker och var helt ovetandes om denna värld stod handfallna av alla konstigheter. Det var inte förrän en äldre dam kom och erbjöd dem sin hjälp. Det var en sierska som påstod sig ha blivit fördömd att leva ett evigt liv i förruttnelse då hon hade misskött sina rötters magi. Hon hade känt av flickans närvaro och följt spåren som ledde henne dit. Föräldrarna tog in sierskan som boende i sitt hus för att få svar på sina frågor. Frågor som la sig i alltmer gåtor desto mer åren gick. Föräldrarna fick det förklarat att flickan bar magi inom sig och fick veta allt om den nya världen som fanns där ute. Men sierskan kunde inte förstå hur så mycket kraft kunde komma från en sådan liten flicka. Hon sa att de var tvungna att vänta tills hennes 13e år då symboltatueringen växer fram, och då magikern i vanliga fall ska få sina krafter. När flickan fyllde 13 kom hennes symboltatuering mycket riktigt fram, trots att hon redan hade tillgång till sina krafter. Tatueringen sträckte sig runt båda hennes handleder. Men någon mer tatuering än de fick hon inte, någon som kunde symbolisera en extra kraft. Sierskan studerade flickans handleder varje dag under två års tid i tecken på förändringar. Men ingenting hände. Inte förrän flickan hamnade i en svår trotsålder och hennes magi tog över alltmer. Det var då sierskan la märke till hur magin betedde sig krig orden hon valde. Sierskan tog dit andra magiker för att studera skillnaderna i deras formler och ord. Hundratals magiker togs dit för att utmana och experimentera med flickan som vann varenda kamp, trots att de andra egentligen var mycket mer begåvande än hon. Till slut frågade sierskan en sådan enkel fråga som vilket språk, flickan talade. Hon hade lagt märkte till att det skiljde sig lite från vad de andra talade i byn. Föräldrarna berättade att de talade folkspråket dabel som gått i arv i generationer och talades av några i byn, vilket gjorde att språket hade överlevt så här länge, men var nu på väg att dö ut då de var dem sista i sin genration att använda det. Därför hade de valt att lära ut det redan från början till flickan, i hopp om att språket skulle få leva vidare.

Sierskan bad flickan att utföra en formel på språket som talades i byn. Formel lyckades men hade inte densamma kraft som tidigare. Sierskan bad magikerna som var kvar att använda några formler på dabel med familjens hjälp. Förändringarna var makalösa, formlerna fick en helt annan innebörd och kraft. Det var då sierskan förstod att flickan bar på magins språk. Med sin inre magi och tillsammans med flickans krafter skapade de första formelböckerna på dabel och de offentliggjorde dabel som magikernas språk. När de första upplagorna var klara och språket spridit sig, samt omfamnat alla magiker som redan fanns där ute, fick sierskan sin upprättelse. Hon hade gjort sig förtjänt av sin frids vila. Sierskan hade levt med sin förbannelse i över 500 år och hon fick nu tillbaka sitt unga och vackra utseende som fångat in många män under hennes tidigare levnadsår innan dödsänglarna kom för att föra henne till Himmelriket.

Sen den dagen föddes alla magiker med dabel som sitt andra språk. Alla formelböcker inom magi var och är skriva på det språket. Och då språket sen den dagen är bunden till magin är det, det enda språket vampyrer inte kan tyda. Magin kan såklart uttalas på ens modersmål, men det kommer alltid att vara som starkast på dabel.

… Men det sanna slutet, som bara ytterst få är medvetna om är att sierskan aldrig följde med dödsänglarna när de kom. Hon vädjade att få stanna på jorden och göra allt i sin makt för att hålla dabel vid liv. Efter en stunds övervägande med ängelgudinnorna som kallats dit, kom gudsängeln och gav henne det eviga livet åter. Idag kallar hon sig för Mikejila och har sedan dess lärt ut dabel runt om i världen. Jag har själv träffat henne och även fallit offer för hennes skönhet. Det var min syster Eriahs död som skilde oss åt. Jag lovade att söka upp henne en dag och det är ett löfte jag tänker hålla då hon är mitt livs kärlek, och jag vet att hon känner lika dant. Än så länge lever vi enbart ihop i drömmarnas världs. Varje gång jag sluter mina ögon är hon där. Jag vet att när jag känner mig trött är det alltid hon som kallar…

Slut.

Johanna Eisene