Dödsänglarnas Gudinna

Sikira var en av de fyra ängelgudinnorna. Gudinnorna representerar ett av jordens element var ihop med det femte elementet, ande. Sikiras element var vatten. Förutom sina plikter som gudinna brukar de även ta åt sig ett skyddsobjekt var hundrade år (räknat i jord-år). Under sent 1900-tal var det dags för Sikira igen. Hon tilldelades skyddsobjektet Ray, en ung och smart man, men som inte haft turen på sin sida under de senaste åren. Skyddsänglarna hade hela tiden haft ett vakande öga över honom medan de tog hand om sina egna skyddsobjekt. Ray var så pass stark att han klarade sig utan en skyddsängel, men de höll ständigt koll på honom för att vara redo att rycka in då motgångarna Ray stött på är mer vad än man egentligen borde klara av. Men när Ray fick beskedet om att han bara hade fem år kvar att leva beslöt skyddsänglarna ta upp fallet med Gudsängeln. Han höll med skyddsänglarna om att Ray förtjänade mer än bara en skyddsängel under sina sista år och skickade då Sikira.

Sikira lämnade aldrig Rays sida och gjorde allt i sin makt att för att underlätta och stötta honom. Efter att ha vakat över honom i ett års tid märkte hon att han var väldigt ensam och sorgsen. Det fanns ingen där för honom. Trots hans goda utseende och fina hjärta hade ingen tjej fått honom på fall eller fallit för honom. Sikira blev alltmer involverad i Rays känslor och började till slut väcka egna känslor till liv för honom. Det är något som inte hänt på flera hundra år och som dessutom är strängt förbjudet. Sikira försökte hejda sig, men desto mer hon höll det inom sig desto starkare blev hennes känslor för honom. I Sikiras ögon var Ray den vackraste mannen hon någonsin skådat. Hans kortklippta men tjocka hår var nästan lika skinande vackert och blont som hennes eget. Till och med hans ögon hade en liknande isblåfärg som hennes. Det märktes aldrig på honom att bara hade några få år kvar att leva. Hans kropp höll sig intakt med välmående muskler som hy, han var alltid rakryggad och gick med huvudet högt leendes mot alla mötande i hans liv. Inte ens när han var ensam tillät han sig själv att sörja.

Ytterligare ett år hade gått och Sikira kunde inte låta denna människa gå ensam sina sista år och bestämde för att visa sig. Hon gjorde det morgonen därpå, och det kom självklart som en chock. Men Ray tog det bra, han hade känt att någon vakade över honom men att det var någon som var så vacker visste han inte. Det kändes så rätt, hon var hans rätta för honom. Hennes känslor var besvarade. Det här var något som bara inte fick hända, men det kunde inte hjälpas. De höll sin kärlek till varandra i smyg. Sikira visade sig bara för honom när hon visste att hon var obevakad.  

Året var nu 1986 och i två års tid hade de levt ostört och lyckliga, när hans cancer satte stop för deras fortsatta tid tillsammans. Hans tid var nu inne och han spenderade sina sista dagar i en djup koma. Hans tid i koma förde honom till Sikira i en utomkroppslig upplevelse. Han kunde äntligen se hennes sanna jag därifrån han var. Sikira förde med honom upp bland molnen där de tillbringande de sista av hans timmar tillsammans i en sexuell himmelsk akt. Efteråt höll de hårt om varandra tills Ray till slut försvann ihop med det ihållande pipet nerifrån. Sikira tog sig ner till rummet han låg och kysste hans läppar ett sista farväl innan dödsänglarna kom för att hämta hans själ. Ray blev inte mer än 27 år gammal. 

 Sorgen efter Ray tog hårt på Sikira men det var inte bara det som var ett problem, hur omöjligt det än är gjorde Ray henne gravid under deras sista möte tillsammans. Det här var inget hon kunde dölja för länge och sanningen kom fram månaderna därpå. Sikira beordrades att när det väl var dags skulle hon ta sig ner till jorden för att föda och lämna barnet där. Motvilligt spenderade Sikira de sista månaderna med att välja ut en passande familj för hennes barn. Hon hittade till slut det äldre och gifta paret Malkin, vars längtan efter barn var stor men att lyckan aldrig nådde dem. Snällare människor hade hon inte sett på länge, hon visste att hennes barn skulle må bra hos dem. På julaftonsmorgonen kände Sikira att det var dags och begav sig ner till jorden. Där födde hon inte bara en utan två fantastiska vackra flickor. Varsamt och sorgsen över att behöva överge sina flickor bäddande hon in dem i en korg som hon satte utanför paret Malkins dörr. Innan hon for i väg gav hon de himlanamn skrivna av stjärnorna, namn som hon viskade ihop med en varsam kyss på deras panna. Hon frammanade två halsband i äkta guld, smidd från hennes egen stjärna. Ena med bokstaven S och andra med bokstaven J som står för deras givna himlanamn Sajilia och Jenilija.

Sikira stannade halvvägs upp mot Himmelriket för att se när hennes döttrar togs om hand. Tillbaka i Himmelriket förlorade Sikira sin titel som en av de fyra ängelgudinnorna. Men hon förlorande inte vingarna helt eller sin höga rang till fullo. Gudsängel Xander utnämnde henne tillsammans med sin tvillingbror Djävulsängeln Yander till gudinna över dödsänglarna. Den första någonsin. Sikira accepterade sitt öde och blev sen den dagen kallad Dödsänglarnas gudinna.

I Sakieras plats befordrades den långhåriga brunetteten Wendi från skyddsängel till en av de fyra ängelgudinnorna och tog över representationen av elementet vatten. Dem fyra ängelgudinnorna är nu; Cisz, Amy, Victoria och Wendi.

***

Paret som tog emot Sikiras barn förstod ingenting. Ingen lapp eller något tecken fanns kvar om vem som kunnat lämna dem. Det enda som fanns med var de två halsbanden varsamt lindat kring deras ena fot. Paret såg barnen som en skänk från ovan, de kunde inte motstå de så otroligt vackra flickorna och valde att behålla flickorna och fostra dem som sina egna. Paret gav dem namnen Jen och Sam efter bokstaverna på deras halsband, smycken fick de ta del ut av på deras 16 års dag.

Under årens gång vakade Sikira från ovan. Men det började gå ut över hennes roll som gudinna och Gudsängeln tog ifrån henne det enda hon hade kvar, sitt hopp. Hoppet om att en dag få återse sina barn. Han förbjöd all sorts kontakt med dem och att vakandet skulle upphöra. Skulle hon gå emot förlorar hon vingarna helt och förvisas till Andra sidan utan någon som helst återvändo. Nu var hon i alla fall fortfarande närvarande och accepterade åter igen sitt straff, den nya ordern som bostavligt talat slet hennes själ itu. Dödsänglarna hade från den dagen två gudinnor i en. En som representerar dödsänglarna från Himmelriket och en som representerar dödsänglarna från Underjorden. En som föralltid har hoppet kvar och en som lever i svår sorg var eviga natt som dag.

Slut.

Johanna Eisene